Träden i Dwejra bar tydliga spår efter nattens Oväder. Ett åskväder jag aldrig upplevt maken till. För att citera Ove: "Rena rama skräckfilmen". Tack och lov var inte denna enormt intensiva thunderstorm precis ovanför oss,åtminstone var nedslagen inte så högljudda som de kunde ha varit (att uppskatta avstånd mellan blixt o knall var omöjligt eftersom det inte var någon paus mellan blixtarna), men förmodligen slog väl de flesta ner i havet.
Blixtrandet varade konstant timme efter timme, lyste upp lägenheten och sovrummet, när fönsterluckorna på insidan blåste upp. Den kraftiga blåsten, regnet och detta eviga blixtrande så högt upp på berget där vi bodde..ja, jag var inte vidare kaxig, så mkt kan jag säga.
Azur Window
Den blå Emil-kepsen, numera ständig följeslagare, kommer från Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, där vår egen Emil med mysse o bysse förvandlades till en "äkta" Katthults-pojk.
Azur Window sägs vara Gozos mest fotograferade vy. Namnet kommer av den färg havet brukar ha genom detta "fönster". Av båtföraren på den lilla båten vi åkte runt med ( Adam o jag ihop o sedan Ove en sväng )fick vi veta att färgen dock inte var densamma idag, p g a ovädret. Berättade gjorde han också att havet var mycket djupt just här, minns inte metrarna, men de fick mig att hålla lite extra koll på Adam bredvid mig, flytvästen till trots..Ett brittiskt par o vi var de enda resenärerna i denna båt. Vackert o maffigt var det runt Azur Window, i grottorna o utmed de höga klipporna! Allt skapat av mother nature:
I denna inte allt för breda passage åkte vi
Båtturen avgick från Inland Sea alldeles i närheten av Azur Window. I området fanns många dykare, förstås ett antal turister, ett par matställen och eftersom vi snackar Malta: ta dam..
....en kyrka
Bus i skuggan av ett träd
Efter denna mysiga utflykt bar det av till Xlendi, för lite siesta och dopp, var meningen. Dock hade det börjat blåsa lite svalt o blivit igenmulet när vi kom ut igen, så
vi nöjde oss med att kasta sten i vattnet, äta glass o dricka gott. Kommande kväll fick vi också beskåda lite åska över Medelhavet, allt medan det gozitanska vinet o osten slank ner lätt. Tack o lov höll sig åskan nu på behagligt avstånd.
Dag 4 höll vi oss i Xlendi och vädrets makter var med oss till fullo.
Även om åskvädret höll sig i schack så grät stackars lillebror konstant i trekvart (har aldrig hänt). Han visade sig vara riktigt hård i magen. Så småningom blev han med mycket smärta av med tillräckligt.. Vid denna bilds tagning var pärsen dock bortglömd.
Den femte dagen bar det av söderöver till Malta igen. En mysig tur utan att ha blivit lurade på några pengar vad vi vet. Tydlig prismärkning och lägre prisnivå än på Malta på det mesta.
Ett första smakprov har vi fått av den lilla ön, men vi åker gärna tillbaka ngn gång för mer utforskande.