Nu raskt över till något helt annat. I torsdags blev det äntligen av med ett besök på Comino, den minsta av de tre bebodda maltesiska öarna. Belägen mellan Malta och Gozo. Båtresan över föranleddes av busstur där vi blev en spya rikare, då Noel hastigt kräktes en laddning där han satt i mitt knä (andra gången han kräks på Malta, båda gångerna på bussen). Han verkade dock repa sig fort, blekansiktet till trots. Ett klädombyte o lite spytorkning senare var vi redo att leta upp båten.
Från Cirkewwa på nordligaste Malta tog vi denna reguljära ferry shuttle till Comino.
Det går också diverse sorters båtturer till Comino från olika delar av Malta.
Visserligen fanns det flytvästar ombord, men då båten krängde ganska rejält (åtminstone upplevde JAG det så med denna ganska lilla båt), så blev det för mig lite onödigt spännande med två barn. Adam däremot tyckte det var urkul. Ju högre vågor desto bättre. Lillkillen sov sig ovetande igenom överfarten.
Comino skymtar från båten
Comino bidrar inte i så stor omfattning till det tätbefolkade land Malta är.. Enligt Wikipedia finns här en befolkning på 4 personer på den 2 kvm stora (lilla) ön. Något bostadshus såg vi dock inte på vår promenad, däremot öns hotell, som håller öppet från april-oktober. Cominos största sevärdhet är the Blue Lagoon, som sägs höra till Maltas allra vackraste vyer. Och ja, det var RIKTIGT fint!
Comino o dess grottor
Utsikt över Gozo från båten som här anlänt Blå Lagunen
Alldeles alldeles underbart
Vi promenerade en sväng, hade pannkakspicnic (till stämningsfulla kyrkklockor som hördes från Gozo)och ...
..doppade oss i det turkosa vattnet, som dock inte riktigt kommer till sin fördel här om man så säger. I mitten på kortet, längst bort av de tre badarna, njuter min sambo.
Utsikt över Gozo från Comino med den Blå Lagunen närmast nedanför
Adam tyckte dock det var kallt i vattnet (22 gr), så han var snabbt uppe igen. Förkylde Noel fick inte lov att bada, så honom fick vi sysselsätta på annat sätt. Inte den mest barnvänliga lilla ministranden (fanns några små ministränder)för ickebadare. Dock hittade han ett hål i berget att stoppa stenar i o ja, gå lite o krypa lite, o försöka klättra lite på berget (liksom storebror), det höll både honom o oss andra sysselsatta.
Under sommarmånaderna sägs det vara fruktansvärt mycket båtar och folk (o varmt) här.
Oktober verkade vara ett riktigt bra val. Summa summarum: Åk hit om ni kommer till Malta!
p.s Båtresan tillbaka gick finemang, inte så mycket vågor. Den nu vakna Noel såg dock halvskrämd/undrande ut under färden. Bussresan hem gick också bra, förutom att Noel var väldigt lite sugen på att sitta stilla, så pappa (jag hade låtit honom ta sig an uppgiften denna gång; han brukar normalt ha vagnansvaret på bussen..)hade fullt upp. Underhöll gjorde minstingen också den fullsatta bussen, genom att "prata" på hög volym. Den brittiska tanten bredvid blev i alla fall road! Själva andades vi lättade ut när vi väl fick kliva av bussen o sätta fast den spralliga ettåringen i vagnen, utan att ha ökat på spybagaget ytterligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar