Tennis

Onsdag innebär tennis och idag var det pappa och lillebror som tittade på Adam. Eller nja.. pappa hade haft fullt upp med att hålla koll på Noel som gick fram och tillbaka, fram och tillbaka, framför läktaren. Och inte var det tennisen som intresserade lillebror mest. Snarare stenarna på marken. En mamma kommenterade att Noel såg så stolt och nöjd ut hela tiden där han travade på. Han börjar allt mer överge krypandet och går riktigt bra nu , med den där underbart charmiga ”nyss börjat gå”-stilen.

Adam var lika glad som vanligt efter (liksom före och under)tennisen. Jag fick veta att han träffat en massa bollar. På träningarna övar de fortfarande på att träffa bollar som tränaren kastar åt dem över nätet. MEN i måndags var det redan dags för Adams första dubbel i sitt livs första tennisturnering!...

Klubben hade arrangerat en tennisförmiddag denna skollediga dag.


















Tennisjuniorerna får instruktioner i en av övriga lekar/tävlingar som den uppskattade förmiddagen också bestod av















Adam o hans kompis spelar dubbel, i en av turneringens "matcher".
Självklart var det inte så väldigt mycket fram och tillbakaspel, men visst träffades det!
















"Är det aldrig min tur"?
Otålig Adam frågade till slut mannen som läste upp namn om han också skulle få en medalj, och jo då....






















.... där satt den!

Tack o lov fick alla deltagare en medalj.


Vi mammor ( o några pappor) tillbringade förmiddagen på läktaren i den varma novembersolen. Och jo, jag har varit med om värre måndagar..


Nu ska vi förbereda lite för morgondagens utflykt till Vittoriosa, en av "de tre städerna", mitt emot Valletta i Grand Harbour. Det gäller att passa på att beta av saker man vill uppleva nu så här i en ev sluttamp!


p.s. Med tanke på att foton i detta inlägg kan komma att bli väldigt värdefulla en dag, så vill jag förtydliga mina rättigheter till dessa. Alltså: inget användande av dessa utan ägarens tillstånd...