Adam i Guds hus

Nu har jag fått tillräcklig dos med gudstjänstbesök. Jag var nyfiken på vad som händer innanför de där väggarna, nu vet jag att det inte är vidare spännande. .Men eftersom jag var nyfiken hängde jag på mamma igår. Det är visst sex gudstjänster att välja på varje söndag i vår kyrka och tre per dag övriga veckodagar. Men det är bara den 12.15 söndag som hålls på engelska, så då satt vi på plats, i bakre delen för säkerhets skull. Mamma misstänkte visst att vi inte skulle hålla ut till slutet.. Vi var ganska tidigt på plats o innan det startade blev mamma utfrågad av en präst, som kom fram till oss i bänken, där vi satt o lekte gissa vem jag tänker på-leken i väntan på start. Den trevliga prästen frågade om vi var nya här, om vi bodde här eller var turister o om vi var katoliker. Mamma sa som det var att vi bodde här en viss period o att vi inte var katoliker men i alla fall nyfikna kristna..Han var trevlig o han beklagade att processionen (det var en sådan vid tiotiden i morse också, med ett stort kors i täten o en lite mindre samling människor med palmblad på väg till kyrkan) hållits på maltesiska. Mamma sa dock inget om att vi inte brydde oss nämnvärt…

Vår familjs kyrkobesök är annars som folks flest uppe i norr, dvs vi går dit vid speciella tillfällen. Senast var Noels Dop den 8/11 förra året, där hände det grejer och det var ju riktigt kul.

















Jag förbereder för Noels dopceremoni i Djurgårdskyrkan


Hur var det då vid gårdagens kyrkobesök? Tja, det bådade gott med sex tv-apparater utmed väggarna i den ganska stora kyrkan. Glad i hågen konstaterade jag för mamma att vi skulle få se film. Men där visades bara tråkiga bilder (tydligen bilder på Jesus o co) o texten som sades där framme. Att behöva stå upp i början o ett par gånger till (under den kvart jag härdade ut) var ingen höjdare. Jag frågade mamma flera gånger hur länge vi skulle behöva stå upp. Det var en himla massa människor där inne, gammal som ung, från kostym o slips till skinnjacka med solbrillor på huvudet. Mamma slutade grovräkna vid 150st o då strömmade det fortfarande till en massa folk.

Kyrkan blev smockfull med stående där bak. Besviket talade jag efter en stund om för mamma att det ju inte hände någonting! För det gjorde det inte. Det stod bara folk där framme o pratade o människorna i bänkarna pratade också (eller läste bön kallades det visst). Så efter att ha tjatat några gånger fick jag med mig mamma ut(hon ville gärna vänta till övriga stod upp så att vi så diskret som möjligt kom ut, för vi hade några bänkrader o stående människor att passera). Jag gav det ett par minuters chans, men sen stod jag inte ut längre. Ingen tittade snett på oss för att vi gick. Dessutom kom det fortfarande eftersläntrare till kyrkan. Och oj vad skönt det var att komma ut i friheten! Sen såg vi att det hela (som jag sa att jag hoppats skulle vara som teater ungefär med massa som händer) höll på en hel timme, pust..

Nyfikna mamma då? Jo, hon har inte gett sig, hon tänker visst uppleva en gudstjänst i sin helhet, på egen hand..