Good Friday del 2

A:"Mamma, vem är Gud?"
Jag:"En del människor tror att det är någon eller något som har skapat världen och som finns uppe i himlen".
A:"Nej, så kan det inte vara. Byggjobbarna har gjort husen."

Ja, denna period har skapat många filosofiska funderingar! Och som alltid med ett barns fenomenala sätt att tänka logiskt. För att förhindra eventuell rädsla vid processionen igår (vi förvissade oss först för att det var barnvänligt dock och det närvarade mkt riktigt barn i alla åldrar), förberedde jag Adam lite på vad som kunde komma. Han fick veta att det var en sorts teater med utklädda människor och att det nog skulle vara blod med, men att det bara var på låtsas. Det ledde till en väldigt nyfikenhet och otålig väntan på blod ("men var är blodet då? varför är det inte mer blod?...) Frågor om varför o hur Jesus dog besvarades av oss utan att alla detaljer nämndes..

Vi bestämde oss för Vallettaprocessionen då det var dit det var lättast att ta sig.
Innan processionen strövade vi runt lite o kikade in i några kyrkor där mässa pågick. Tidigare på dagen hade vi också allihopa varit inne en sväng i kyrkan här hemma och kikat i den för dagen pyntade kyrkan med ljus, statyer o blommor. Vid samtliga besök var mobilen på högsta volym i väntan på samtal från förlossningen. Ett samtal just då hade kanske inte helt uppskattats av alla närvarande..
Givetvis är det skoj att ta del av maltesiska traditioner, men vi brydde oss inte om att satsa på alla sju kyrkobesöken.



Det blev ganska lång väntan på den låååångsamma processionen (vi var ute i god tid o stod klantigt nog inte i början av processionen), men en del hann vi med innan vi lyckades haffa platser på sista bussen som går ända hem.




I väntan på bebis och Jesus











Det var lite magisk stämning när det i den historiska miljön också skedde en parallell väntan på samtalet från förlossningen i Stockholm. Jag hade nämligen uppdaterats ett par gånger om att de blivande föräldrarna befann sig på sjukhuset och att saker o ting höll på att ske. Vi slog vad om vad som skulle komma först: samtal eller procession. Jag o Adam vann då samtalet från den nyblivna pappan kom först!


Det mesta av processionen missade vi nog, men med två små barn så räckte det gott och de olika inslagen påminde mycket om varandra. Jätteroligt att ha varit med om i alla fall och mängder med folk som kantade gatorna var det förstås. För första gången (!) under vår tid här hörde vi norska, då vi hamnade mitt i en norsk klunga. Svenska däremot har jag tappat räkningen på, då det har börjat höras här o där så fort vi åker iväg..


Det strulade till sig lite med bilduppdateringen, mer kommer så småningom, men nu väntar jordbubbar (vi är ju bortskämda med lokala sådana sedan ett bra tag)o Adams målade ägg.